Det är något märkligt med Maria. Det är något märkligt med hur en ung, värnlös tonårsflicka, uppvuxen i ett samhälle där kvinnor och i synnerhet väldigt unga, ogifta kvinnor inte hade någon röst, kan väcka så mycket känslor och provokation!
Det är märkligt hur en flicka som föder sitt barn utanför samhällets alla konventioner blir moder till dem alla, till världens kristna, och samtidigt fått stå modell för allt vad sociala konventioner heter och därmed gärna och ofta utestängt dem som inte passat in,
Det är märkligt hur en flicka med ett sådant mod och en sådan styrka, en sådan rebell som hon är då hon går emot allt vad dessa sociala konventioner heter. Hur hon kan ha blivit så ratad, hatad och förnedrad av kvinnorörelser genom tiderna!
Inte fullt lika märkligt är det kanske att kyrkan har kuvat henne och gjort henne till en ganska så ofarlig och kraftlös kvinna, som sitter på sin stol med en nedslagen blick ….
Det är inte lätt att vara Maria! Ansatt från alla håll! Från kyrkan, från protestanter, från feminister, från biologister, från humanister. Anklagad för att vara en dålig förebild för kvinnor i att så totalt ge upp sig själv. Upphöjd till att vara en gudomliggjord himladrottning ett ouppnåeligt ideal. Använd, till att vara ännu ett sätt för den kyrka som många gånger genom historien varit rent sexualfientlig, för att belägga sexualiteten som något smutsigt och dåligt genom att åkalla jungfrufödsel.
Men så böjer hon sig just inte för någon annan än för Gud själv. Så hon bryr sig faktiskt inte. Hon följer sin egen väg- nej, förlåt hon följer faktiskt Guds väg!
Guds väg, som alltid leder till kärlek, liv och frihet för oss människor! Oavsett vår livssituation! Ja, hon väcker många känslor, den lilla flickan!
Idag berättar vi om kvinnorna. Om den gamla kvinnan Hanna. Hon levde också hon utanför samhällets konventioner. Det var en stor skam vid den här tiden att förbli barnlös. Hanna var gammal och barnlös.
Vi berättar om Maria. Hon blir gravid utanför äktenskapet. Vid den här tiden var det inte bara opassande och något som människor pratade om bakom ryggen, utan något som ledde till total utstötning från samhället.
För den som befinner sig i utkanten i periferin kan det tyckas omöjligt att ha en plats att vara betydelsefull. För Gud är ingenting omöjligt! Säger ängeln Gabriel.
Också för den som befinner sig i samhällets utkant, och det kanske inte alltid syns utanpå, finns Gud alltid där. När människor ser till centrum ser den allseende Gud också till marginalen. Vi kristna vill ofta tro att vi är de marginaliserades försvarare, och bör nog göra vårt bästa också för att vara det, men eftersom vi är människor och del av samhällets normer, är det ofta svårt för oss att se vem som verkligen är den marginaliserade! Det är så svårt att se på ytan vad som egentligen försigår därinunder…
Du har funnit nåd hos Gud! Du ska bära Gud inom dig!
Men hur ska det gå till? Jag…är ju bara..jag! Jag duger inte!
Helig ande skall komma över dig. Säger Gabriel. Och så säger han: Var inte rädd! Var inte rädd, Maria! Det kommer att bli bra!
Maria sade: Må det ske med mig som du har sagt.
I största rädsla, kanske i största desperation är det som hon ödmjukar sig inför Gud och möter framtiden. Och vad annat kan hon göra? I sin mänsklighet, i sin ungdom, i sin utsatthet och skörhet låter hon sig fyllas av Guds ande. Så får hon mod och tillit att möta framtiden, den ovissa framtiden, så som den kommer med sina svårigheter men också mod att ta emot och öppna upp för de gåvor Gud gett henne.
Vi människor sätter upp drömmar och mål för våra liv. Ibland blir drömmarna besannade och vi får leva vår dröm åtminstone för en stund. Ibland blir det inte som vi tänkt oss. Drömmen och strävan efter utbildningen som jag inte kom in på eller klarade, jobbet som jag inte fick, längtan efter familj och barn som aldrig blev. Sorgen och saknaden efter barnet som dog, äktenskapet, förhållandet som gick i kras. Så många par som kämpar mot barnlöshet. En man ser tillbaka på sitt 32åriga liv och minns olyckan när han som femtonårig levnadsglad och moppekörande tonåring körde in i en lastbil. Den gjorde honom till en halvförlamad krympling, samhällets kuf. Maria är den unga flickan som drömmer om framtiden. Men framtiden blev inte heller som hon först tänkt sig. Hanna är den gamla kvinnan som gett upp drömmarna, som i efterhand ser att livet inte blev som hon velat. Som hon tänkt, som accepterat sitt öde som barnlös och därför utstött kvinna.
Att ödmjukt böja sig för Gud och ta emot livet, sådant som det är, det är inte lätt, men det är inte att förödmjuka sig. Hur märkligt det än kan låta är det just i denna ödmjukelse som det största modet ligger och som kraften att stå upprätt kommer! Guds väg leder alltid till kärlek och liv. Detta gäller för var och en av oss, hur fel det än tycks ha blivit, hur liten jag än verkar känna mig!
I Maria möts det himmelska och det jordiska. I Maria blir Gud mänsklig, och människligheten gudomlig. Genom Maria blir Gud en av oss, och känner och delar vår utsatthet och besvikelse, ångest och ensamhet. Men vi blir också gudomliggjorda, och har med Guds hjälp möjlighet att resa oss!
För Gud är inget omöjligt! Därför kan vi festa mitt i fastan, glädjas mitt i sorgen. Gud vill hjälpa oss att skapa mening och mål, också i det som blev annorlunda, som blev på ett annat sätt än vad vi tänkt oss.
Kanske har kyrkan ibland gjort en höna av en fjäder när det gäller det här med jungfrufödseln. Den har stått i vägen för många som har velat tro. Ändå kan vi inte plocka bort den. Det handlar om att lika omöjligt som det kan tyckas vara att liv skapas i kroppen på en kvinna som aldrig haft samlag, lika omöjligt kan det tyckas att livsmodet ska komma tillbaka i sorgen, styrkan i svagheten, meningen i meningslösheten.
Men för Gud är allt möjligt, och med Guds hjälp kan vi ledas mot den väg där liv får bryta fram på de mest omöjliga platser, också hos dig och hos mig!
No comments:
Post a Comment