God left behind

Foto: Daniel Talonia Aguilar


De lämnade Gud bakom sig
För något större och bättre
Visare och klokare

Sades det

Så de lämnade Gud bakom sig
För de ville inte låta sig styras
De ville själva styra
De ville själva köpa och veta

Ingen, nej ingen skulle sätta sig över dem
De ville ju vara fria
Obundna

Så de gav sig ut på egen hand
På obundenhetens och oberoendets resa
Ensamhetens projekt

Resan visade sig vara vacker, lång och svår
Den kantades av ont och gott
Stort och smått

De blev sina egna gudar
De blev varandras gudar
De blev varandras styrmän, vetenskapsmän, köpmän

De satte sig över varandra
De frigjorde sig och lade under sig
De köpte och visste
De skövlade och dödade

För den goda sakens skull
Sade man
För frihetens skull
Sade hon
För allas bästa
Sade de

För ingen kunde ju sätta sig över dem
De var ju fria och obundna
Och friare ville de bli

Längtan efter frihet som ett begär
Begäret som en besatthet
Friheten snärjde sig som en snara runt deras hals

Friheten blev deras boja
Gud hade de lämnat bakom sig

Var det Gud som var snaran, en kvarglömd tyngd hängandes längs deras rygg?
En rest från det förflutna?
Ibland sades det så

De sträckte sig ändå efter honom,
Guden. Gudomligheten
Detet, jaget, kosmoset

Nej, de ville helst inte nämna honom vid namn
Just som i de gamla dagarna, som de gamla profeterna
De ville helst inte definiera honom
För Gud är Den som Är,

Kanske var det ändå rädslan över att inte kunna greppa,
att förlora kontrollen som gjorde att definitionen och namnet uteblev

De hade placerat honom utom räckhåll. Utanför sina behov.
Därför var han nu så svår att få tag i,
Svår att få grepp om.

De kände honom inte.

Men Gud kände dem.
Gud var där.
Med dem.
Bakom dem.
Kring dem

Inom räckhåll.

Väntandes, med tålamod.

Redo att ta emot, vetandes om deras beroende när fallet kommer.